Här följer några reflektioner från två deltagare i Kritiska vänner-projektet inom bibliotek Lärosäten Syd:
Tidigare i våras åkte jag till
Lunds Universitetsbibliotek för att vara en kritisk vän till Ingela under
hennes handledningstillfälle. Vi hade träffats en gång tidigare och då
diskuterat vad jag särskilt skulle observera och komma med feedback på under
tillfället. Vår första träff handlade också mycket om att prata om hur vi
jobbar med handledning på våra olika bibliotek, vilket jag tyckte var
intressant och bra eftersom det också blev ett tillfälle att få tips och dela
erfarenheter med varandra.
Väl i Lund satt jag alldeles tyst
och försökte vara en ”fluga på väggen” under handledningstillfället (vilket var
kanske lite lättare sagt än gjort, eftersom användaren gärna ville blanda in
mig i samtalet också) och försökte samtidigt observera, analysera och fundera
på utvecklingsmöjligheter. Det kändes givande på många sätt: jag blev
uppmärksam på hur jag själv gör när jag handleder, hittade många
”gemensamheter” (”sådär säger jag också”!) och fick framförallt öva mig på att
ge konstruktiv feedback till Ingela. Eftersom vi inte kände varandra så väl
sedan tidigare och eftersom jag inte är en kollega till Ingela, kunde jag
förhoppningsvis se på handledningstillfället med nya ögon och med ett annat
perspektiv. Det svåraste tyckte jag var att ge tips på hur Ingela skulle kunna
göra ”förbättringar”, eftersom hon var så pedagogiskt medveten under hela
tillfället, men jag hittade ändå några småsaker med utvecklingsmöjligheter.
Jag vill gärna testa den här
metoden fler gånger, med kollegor på mitt bibliotek på Malmö högskola, eller
med bibliotekarier från andra arbetsplatser, eftersom jag tyckte att det kändes
lite lyxigt att få vara med om någon annans handledning, att öva sitt lyssnande
och iakttagande och fundera på möjliga lösningar för ett ännu bättre
handledningssamtal. Jag gick ifrån Lunds UB som en kritisk vän med massor av
pepp!
/Lisa Bergenäs
Jag hade förmånen att få vara
Lisas kritiska vän och observerade henne vid ett tillfälle under våren när hon
handledde en student i informationssökning. Det var givande att själv få
feedback efter att ha handlett, men det var minst lika givande, om inte
mer, att få sitta med under någon annans handledning. Det är också mycket
intressant att vara i ett annat bibliotek och en annan miljö, då det väcker
tankar kring omständigheterna kring ett handledningstillfälle som man annars
kanske inte reflekterar över; vilket slags rum sitter man i under handledningen
och vad skapar det för förutsättningar för ett bra möte? Hur upplever klienten/studenten
miljön? Vad ger rummet för förutsättningar för klienten/studenten? Kan hen till
exempel sitta kvar och jobba vidare efter avslutad handledning?
Att vara kritisk vän är också att
få en möjlighet att öva sig i att ge och ta emot feedback, och det uppskattade
jag också mycket att få öva mig i. För många tar det säkert emot att delta i
ett ”kritisk vän”-program av just den anledningen, men jag rekommenderar då att
man gör som jag och Lisa, kanske mest av en slump, gjorde: prata om det! Vid
vårt första möte så pratade vi lite om detta att ge feedback, hur vi trodde att
det skulle kännas, vilka ord man kanske med fördel kan använda
(utvecklingspotential!) samt vilka för- och nackdelar det finns med att göra en
sådan här övning med någon man känner eller inte känner. Angående det
sistnämnda så konstaterade vi att det faktum att vi varken var kollegor vid
samma arbetsplats eller hade en privat relation kunde ses som något positivt
och avdramatiserande. Finns det ingen relation, och ingen daglig kontakt, så
finns det heller inget att ”förlora”, eller anledning att vara rädd för när man
ska ge feedback: mottagaren behöver inte ta eventuell ”negativ” kritik
(utvecklingspotential!) personligt, personen som ger kritiken känner en ju inte
och har därför kanske lättare för att vara saklig. Därmed inte sagt att man
inte också kan vara kritiska vänner till varandra inom en arbetsplats, men då
kan det ju också vara bra att prata igenom vilka förutsättningarna är och vad
det egentligen är man ska ge feedback på, och varför.
Jag kan varmt rekommendera alla
som vill utvecklas i sin yrkesroll att prova på att vara kritisk vän, och jag
hoppas få möjlighet att delta i ett sådant program flera gånger under mitt
yrkesliv. Man är ju aldrig fullärd!
/Ingela Wahlgren